Kometen kommer – den första “riktiga” muminboken

Denna artikel är en väldigt lång (men superintressant!) djupdykning ner i boken, så nedan finns en lista med genvägar. OBS! Artikeln innehåller spoilrar.

Hoppa till

→ Hur skiljer sig Kometen kommer från de andra muminböckerna?
→ Reviderade utgåvor
→ Sammanfattning av handlingen
→ Huvudpersoner i boken Kometen kommer
→ Centrala platser
→ Kometmuminologi
→ Kometen kommer och den verkliga världen
→ Kritiskt mottagande – hur Kometjakten mottogs
→ Adaptioner av Kometen kommer

Kometen kommer är en berättelse full av äventyr och spänning. Fokus i historien ligger på en komet som hotar att förstöra Mumindalen. Invånarna i dalen reagerar på katastrofen på sina egna, speciella sätt. Vissa övermannas av tankar om hur dystert och katastrofalt allting är, medan andra filosoferar kring universums oändlighet. Vissa fokuserar på att räkna ut exakt vilken tid kometen kommer att träffa dalen, andra vill dansa och baka kakor när tid än finns. Som sig brukar i muminberättelserna är boken full av humor och glädjefyllda äventyr trots det existentiella hotet. 

Boken Kometjakten (senare uppdaterad som Kometen kommer) anses vara den första “riktiga” muminromanen, även om den inte var den första muminberättelsen. Den första muminberättelsen (Småtrollen och den stora översvämningen) gavs ut 1945 och den anses inte vara del av kärnan i muminkanon (kapitelböckerna), utan Kometen kommer, som gavs ut 1946, anses vara den första muminromanen.

Kometen kommer etablerade Tove Jansson som en berättare med en unik, personlig röst och en oefterhärmlig illustrationsstil. Romanen introducerar många av invånarna i Mumindalen för första gången och är en ypperlig ingång till ett utforskande av muminkanon. 

Hur skiljer sig Kometen kommer från de andra muminböckerna?

Jämfört med den melankoliska stämningen i de senare muminböckerna är Kometen kommer ett glatt, livligt äventyr trots det överhängande hotet som genomsyrar berättelsen. 

Det är en dal där man känner sig alldeles säker, berättade trollet. Man är glad när man vaknar och det är trevligt att somna på kvällen. 

Endast början och slutet utspelar sig i den egentliga Mumindalen, det mesta av handlingen sker i Ensliga bergen och på den tomma havsbotten, långt borta från Muminhuset.

Reviderade utgåvor

Boken gavs ursprungligen ut på svenska som Kometjakten år 1946, och genomgick därefter revideringar i samband med utgivningen av Mumintrollet på kometjakt 1956 och Kometen kommer 1968.  

Tove Jansson omarbetade både berättelsen och illustrationerna för de nyare utgåvorna. Hon förenklade berättelsen, bytte ut vissa karaktärer (till exempel bytte hon ut silkesapan mot en kattunge) och ändrade även många detaljer i miljön, såsom flora och fauna. 

I originalutgåvan, Kometjakten (1946), är boken illustrerad med akvareller, medan den andra versionen, Mumintrollet på kometjakt (1956), är illustrerad med bläck.

Den engelska översättningen av Kometjakten publicerades 1951 under titeln Comet in Moominland. Detta är den version som fortfarande finns i tryck på engelska, vilket innebär att den skiljer sig från de flesta andra utgåvor som för närvarande finns på marknaden, vilka vanligtvis är baserade på den sista svenska utgåvan från 1968, Kometen kommer.

Du kan läsa mer om de olika utgåvorna i vår kommande artikel. 

Kometen kommer: sammanfattning av handlingen

Så här beskrev Tove Jansson själv boken Kometjakten i en preliminär baksidestext, citerad av hennes biograf Boel Westin:

Ute i världsrymden störtar kometen fram, glödande och ensam, med en svans av eld efter sig. Obönhörligt närmar den sig dalen där mumintrollet bor med sin pappa och mamma. I observatoriet bland Ensliga Bergen har man räknat ut att kometen kommer att tangera jorden den sjunde oktober, kl. 8.42. Detta är boken om den spännande tid som föregick katastrofen, dagar då himlen blev allt rödare över mumintrollet, det lilla djuret Sniff, snusmumriken, snorksyskonen och hemulen. Oerhörda händelser mötte dem på deras vanskliga färd, hemska saker och roliga omvartannat, så som det brukar när man är liten. Det värsta var kanske bläckfisken på den uttorkade havsbotten eller mumintrollets strid med giftbusken av det farliga släktet Angostura. Eller möjligen ödlan i granatklyftan. Och det roligaste kanhända pärlfisket och den stora festen, men det får man själv bedöma när man läst boken och vet hur alltsammans gick till. 

Denna detaljerade sammanfattning av handlingen är baserad på Tove Janssons sista reviderade version av boken Kometen kommer från 1968, och innehåller spoilers! 

Sniff hittar en stig i den mörka skogen som leder honom och Mumintrollet till havet, där Sniff upptäcker en grotta och Mumintrollet dyker i vågorna. 

En ny bekantskap, Bisamråttan, kommer till Muminhuset eftersom hans hus har blivit förstört av Muminpappans nya bro och det hårda regnet. Bisamråttan gör alla dystra och pratar om universums oändlighet och katastrofen som kommer att drabba jorden. De vaknar upp till en grå värld, allt är täckt av aska. Mumintrollet och Sniff är rädda och vill inte göra någonting, så Muminpappan och Muminmamman föreslår att de går och undersöker situationen vid observatoriet som Bisamråttan pratade om. Mumintrollet och Sniff tar en flotte längs floden mot Ensliga bergen. De ser ett gult tält och hör någon spela munspel. Det är första gången de träffar Snusmumriken. Snusmumriken följer med och visar dem en klyfta full av granater där Snusmumriken nästan blir attackerad av en jätteödla. Efter att ha räddats från floden av botanisten Hemulen hittar Mumintrollet en fotring i guld och Snusmumriken berättar för dem om Snorkfröken och hennes bror Snorken. Trion når till slut observatoriet, där forskarna berättar att kometen kommer att krascha in i Mumindalen fyra dagar senare. Mumintrollet tror att de kommer att klara sig bra så länge de kommer hem. Men först måste de hitta Snorkfröken och ge tillbaka hennes fotring!

Nästa dag hittar de Snorkfröken och Mumintrollet räddar henne från en giftig buske. På vägen tillbaka till Mumindalen stannar de till för att delta i en nattlig dans. På morgonen har kometen blivit större. Det är mycket varmt och de inser att havet har dragit sig tillbaka. När de går på styltor över den torra havsbottnen hamnar Mumintrollet och Snorkfröken i ett skeppsvrak, där hon räddar honom från en jättebläckfisk genom att reflektera ljuset från kometen i sin spegel. Nästa dag möter de otaliga varelser som flyr från Mumindalen. De möter en annan hemul och när en cyklon kommer använder de Hemulens klänning som segel för att flyga hem till Mumindalen där Muminmamman och Muminpappan väntar. När natten faller tar de skydd i en grotta eftersom kometen är på väg att slå ner. Nästa morgon kommer havet tillbaka och de verkar ha överlevt tillsammans och vågar sig ut för att se om dalen är intakt. 

Huvudpersoner i boken Kometen kommer (i den ordning vi möter dem i boken)

Snorken

Det här är första gången Snorken är med. Han är Snorkfrökens bror. Han älskar att hålla ordentliga möten och planera saker, och vill ha anteckningsböcker med linjer eller rutor. Hans lycka är på topp när Muminpappan ber honom att organisera flytten till grottan i slutet. Kul fakta: Tove Jansson kallade den första muminfiguren hon ritade för Snork. Och var ritade hon den? På väggen till ett utedass i Pellinge skärgård.

Centrala platser i Kometen kommer

Mumindalen – en plats full av glada små djur

Dalen där de bodde var mycket vacker. Den var full av lyckliga småkryp och stora gröna träd. Tvärs genom ängarna rann floden, den gjorde en bukt kring det blåa muminhuset och försvann mot andra platser med andra småkryp som undrade varifrån den kom. 

Stranden – där vi får veta att mumintroll gillar att simma

Men Mumintrollet dök in i en stor våg som solen sken rakt igenom. Först såg han bara gröna bubblor av ljus, sen såg han skogar av tång som gungade över sanden. Den var fint friserad och prydd med snäckskal, skära inuti och vita utanpå. Längre utåt mörknade vattnet mot ett svart hål som gick ner mot det bottenlösa. Då vände han om, sköt rakt upp i en våg och följde med den in till stranden igen. 

Mumintroll simmar hundsim, vilket vi får reda på i nästa bok Trollkarlens hatt.

Sniffs grotta – den ultimata trygga platsen

Sniff hittar grottan när han följer efter kattungen. Hela familjen gömmer sig i grottan när kometen kommer i slutet.

Jovisst, sa Sniff och kände sig lite gladare. Jag tog reda på alltsammans åt er. Och ni kan få gömma er i min grotta när kometen kommer! 

Hängmattan – den bästa platsen för stora tankar

Bisamråttans favoritplats för att tänka djupa och dystra tankar.

Pappan lutade sig fram mot Bisamråttan och sa: Hur vore det om ni skulle tänka ett litet slag i hängmattan? Det vore väl trevligt? Så där säger ni bara för att bli av med mig, sa Bisamråttan.

Snusmumrikens tält – allt en vagabond behöver

Ser ut som en gul triangel på avstånd och är en plats där Snusmumriken berättar många historier.

Jag bor lite här och var, svarade Snusmumriken och plockade fram tre koppar. I dag råkar det vara här, i morgon nån annanstans. Det är det som är så bra med att bo i tält. 

Observatoriet

Högst uppe på den taggiga bergskedjan låg observatoriet där professorerna gjorde tusentals märkliga observationer och rökte tusentals cigarretter och levde i enslighet tillsammans med stjärnorna.

Ensliga bergen

Runt omkring dem reste sig väldiga bergskedjor, oändligt ödsliga och grå. Det var mycket tyst och luften var kylig.

Handelsboden

Vägen gjorde en ny bukt och där var handelsboden, och en mycket fin handelsbod till på köpet. Runt omkring den stod alla möjliga blommor i sina prydliga rader och på en stolpe låg ett silverklot som speglade hela skogen och det vita huset med gräs på taket. 

Dansbanan i skogen

Dansbanan låg i en liten glänta. Den var prydd med kransar av lysmaskar och i skogsbrynet satt en stor gräshoppa och stämde sin fiol. 

Den uttorkade havsbotten

Nu låg den döda havsbotten framför dem. Det såg alldeles bedrövligt ut. Alla de vackra tångkronorna som vaggat i genomskinligt vatten låg platta och svarta och fiskarna sprattlade ynkligt i de få pottar som fanns kvar. Det luktade hemskt illa. Maneter och småfisk låg och kippade efter andan överallt och Snorkfröken sprang hit och dit och släppte ner dem i vattenhålorna. 

Kometmuminologi – muminfakta från Kometen kommer

1. Alla är välkomna i Muminhuset

Först flyttar Bisamråttan in, sedan gör Snusmumriken, Snorkfröken och Snorken dem sällskap i grottan. 

2. Hemuler bär ofta klänning (eller uniform i senare böcker)

Bevare mig väl, sa hemulen och samlade ihop sina kjolar (en hemul går nämligen i kjol, varför vet ingen. Kanske han aldrig har kommit att tänka på hur det vore att gå i byxor). 

I detta citat verkar det som om hemuler alltid bär klänning, men i efterföljande böcker finns det flera hemuler i uniform: de arbetar till exempel som parkvakter, poliser och föreståndare för barnhem. Alla hemuler delar en känsla för ordning, förpliktelser och en uppskattning av detaljer, och förstår sig inte på lek och ledighet. 

3. Snorkar ändrar färg beroende på humör

Snorkar liknar mumintroll, men de är en annan art. Den största skillnaden är att snorkar ibland ändrar färg när de blir känslomässigt påverkade, medan mumintrollen alltid är vita. 

Mellan granarna lyste en liten röd gnista som liknade en stjärna. Men det var ingen stjärna. Den blinkade inte, den strålade inte. Den brann. Alldeles orörlig, för den hade svansen bakom sig. Där är den, sa Snorken. Snorkfröken blev långsamt grön om nosen. 

4. Ett vanligt sätt för ett mumintroll att uttrycka förvåning är…

Vid min svans!

5. Snorkfröken är inte bara fåfäng, hon är också äventyrlig och djärv

Hon räddar Mumintrollet från bläckfiskens armar: Snorkfröken, du har räddat mitt liv, sa Mumintrollet. Och på vilket intelligent sätt! Det gick av misstag, svarade hon. Men jag önskar att jag kunde få rädda dig från en bläckfisk om dan!

6. Vi lär oss vad en trädande är

En trädande är en liten dam med mycket vackert hår som bor inne i stammen. Om nätterna kommer hon ut för att gunga i lövverket. Hon förekommer i allmänhet inte i barrträd. 

7.  Snusmumriken är en rebellisk typ som inte bryr sig om ägodelar

I Kometjakten, den första utgåvan av boken, får vi veta att Snusmumriken har suttit i fängelse, men att han rymde genom att gräva sig ut med hjälp av en plåtöppnare. Denna berättelse utelämnas i senare versioner. Vi får också veta att han inte värderar fysiska saker och ting särskilt högt och gillar gamla kläder mer än nya.

Sammanhang: Kometen kommer och den verkliga världen

Liksom den första muminberättelsen skrevs även Kometjakten delvis under andra världskriget. Den behandlar teman som olyckor och naturkatastrofer av apokalyptisk omfattning. Det förekommer många allegoriska referenser till kriget i boken. 

Mumintrollen och deras vänner visar stor motståndskraft inför det existentiella hot som kometen utgör. Berättelsen förmedlar viktiga budskap om anpassningsförmåga, motståndskraft och förmågan att övervinna utmaningar på det mest muminösa sätt – genom att dansa, baka kakor och vara nyfiken på vad som lurar i den stora, mörka rymden. 

Kometen och kriget

Kometen är en mycket kraftfull symbol. En av de mest uppenbara tolkningarna är kometen som en bomb. 

Kometen som hotar hela Mumindalens existens kan jämföras med den mest potenta bomben av alla – atombomben med sin absoluta förstörelsekraft. År 1946, när boken gavs ut på svenska, var andra världskrigets sista dagar med bomberna över Nagasaki och Hiroshima fortfarande färskt i det kollektiva minnet. Vissa recensenter har sett vissa passager i boken som direkta representationer av andra världskriget. 

När Mumintrollet och hans vänner rusar hem mot Mumindalen efter att ha sett kometen genom teleskopet möter de folkmassor på flykt undan den annalkande kometen i en scen som skulle kunna utspelas i vilket krigshärjat land eller vilken plats som helst som drabbats av en naturkatastrof: 

Boel Westin, litteraturprofessor och författare, skriver i Jansson-biografin Ord, Bild, Liv. “Någon undergångsskildring liknande Kometjakten finns inte i den samtida nordiska barnlitteraturen. När Tove skrev sin kometberättelse i 1940-talets krigshärjade Finland skildrar hon villkor som människor levde med varje dag.“

Gumman i handelsboden, som Mumintrollet och hans vänner bjuder in till grottan, säger att hon inte behöver följa med dem – hon kommer att ta skydd från kometen i sin källare. Själva grottan, där muminfamiljen och deras vänner tar skydd för att vänta på kometen, påminner mycket om ett skyddsrum. Att söka skydd på en sådan plats var en erfarenhet som delades av många finländare. Sovjetunionen bombade Janssons hemstad Helsingfors flera gånger och flygplan flög lågt över öarna även i hennes älskade Pellinge skärgård.

Apokalyptiska scener för en tid av klimatförändringar

Många av scenerna i Kometen kommer är minst sagt apokalyptiska. Idag är det lätt att läsa Kometen kommer som en allegori för en framtid där klimatförändringarna gör världen till en obeboelig plats.  

Men havet fanns inte längre. De stod bredvid varandra och bara stirrade. Där havet borde ha varit med sina mjuka blå vågor och gungande måsar fanns bara en gapande avgrund. Det ångade om den, det bubblade därnere och det luktade konstigt och fränt. 

Dansa inför kometen

En annan inställning till kometens förintande hot än att gömma sig finns också i boken. Det är den mer glädjefyllda inställningen, som till exempel representeras av Snorkfröken, som insisterar på att ta sig tid att dansa när kometen närmar sig.

Detta synsätt återspeglades i de verkliga festerna under krigsåren, när människor dansade, drack, ignorerade bomberna och levde för stunden bakom fönster som mörklagts med gardiner, för att inte ge bombplanen enkla mål. 

Boel Westin noterar hur kometen framkallar den grundläggande driften, viljan att leva, vilket hon ser som berättelsens grundläggande budskap. “Den handlar om den lilla människans utmaning av de stora makterna, styrkan i att leva och förmågan att klara sig”. Samtidigt visar boken Kometen kommer hur små karaktärerna är i jämförelse med naturens krafter, vilket ger proportioner till deras dagliga kamp. 

Tove Janssons liv när hon skrev boken Kometen kommer

Under krigsåren sade Tove Jansson att hon förlorade sina färger, viljan och förmågan att måla. När kometen hotar Mumindalen upplever dalen samma typ av färgförlust som Janssons inre landskap. 

Som Boel Westin konstaterar: “Naturen avfärgas när den töms på liv. Solen försvinner, månen blir grönblek och matt, den blå himlen färgas röd och på natten skyms stjärnorna.”

Tove Jansson skrev Kometjakten under sommaren 1945, samma år som den första muminberättelsen, Småtrollen och den stora översvämningen, publicerades. Boken godkändes för publicering våren 1946 och fanns tillgänglig i bokhandlarna redan samma höst. Vid den tiden höll Jansson redan på att skriva nästa berättelse, Trollkarlens hatt. Under sommaren 1945 tillbringade Tove Jansson tid på Åland, ögruppen mellan Finland och Sverige. Därifrån kom hennes dåvarande partner Atos Wirtanen, som var journalist och riksdagsledamot i Finland.

(Jansson återvände till Åland många år senare för att måla den enda oljemålning med muminfigurer som hon någonsin gjorde. Läs mer om målningen här). 

Tove Jansson tecknade bilderna till berättelsen först efter att texten var klar. Enligt hennes biograf Boel Westin skapade Jansson illustrationerna till det hon kallade “Mumintrollet 2” under två intensiva veckor i maj 1946. Hon funderade också mycket på hur texten och bilderna skulle presenteras på boksidorna. Jansson funderade mycket på hur texten och bilderna samspelade i bokens sidor. Genom att klippa och limma gjorde hon s.k. dummies, alltså fysiska utkast till den slutliga boken, som hon formgav sida för sida.

Tro, filosofi och vetenskap – inspiration för Kometen kommer

De första muminböckerna innehåller många bibliska referenser, och detta gäller i synnerhet den första upplagan av Kometjakten. 

Tove Janssons morfar var hovpredikant i Sverige och hon läste också Bibeln på egen hand. Hennes dagböcker från tonåren är fulla av bibelcitat. 

Bibliska referenser

Kometer hade fascinerat Jansson ända sedan hon var ung. I sin biografi citerar Boel Westin en anteckning från Toves ungdomstid, där hon skriver om hur Gud kommer att skicka kometer mot jorden som ett straff för människornas hybris om de skulle nå in i oändligheten bortom planeterna: “… då blir Gud förargad, och skickar iväg en komet, en sådan där som faller ungefär varannan minut men aldrig råkat träffa jorden. Men nu styrs den rätt dit den skall, rätt på vår värld, då vi tro oss stå högst, äro säkrast. Brända.”

Hotet från kometen är av existentiell karaktär och beskrivs ofta i bibliska termer, som när Egyptens gräshoppor plågas av en farsot. 

Högt över trädtopparna kom ett stort moln farande, ett moln som höjde sig och sänkte sig och förmörkade den röda himlen. Och plötsligt dök det rakt ner i skogen. Det var gräshoppor, miljoner stora gröna gräshoppor som satte igång med att äta upp skogen med detsamma. 

Vetenskapsmän i Kometen kommer

I Tove Janssons berättelse har vetenskapen också en roll. Ett exempel är astronomerna, som presenteras som seriösa vetenskapsmän som bor i sitt observatorium i Ensliga bergen, “nära stjärnorna“. 

Det är de som vet när kometen kommer att träffa: “den sjunde augusti kl. 8.42 på kvällen. Möjligen fyra sekunder senare.“

Högt uppe i sitt observatorium, ett slags elfenbenstorn, planerar de inte för vad som händer efteråt – men de ska “skriva upp händelseförloppet mycket noga.” En av professorerna säger att det är det mest intressanta som har hänt honom i hela hans liv, och han kan inte bry sig om Mumintrollets frågor kring om han sett Snorkfröken. 

Vi har inte tid med folk som springer omkring och gör barnsliga frågor. Fotringar, vid min svans. Den här kometen är det intressantaste som har hänt mig i hela mitt liv … Vad är det du vill?

De två samlande hemulerna, en som är specialiserad på fjärilar och hans kusin som samlar på frimärken, representerar en annan typ av vetenskapsman. Enligt Boel Westin representerar de båda hur långt ifrån det verkliga livet vetenskapen kan komma. Den frimärkssamlande hemulen tål inte sin fjärilssamlande kusin och tycker att han är alltför uppslukad av sitt intresse: 

Han var ensidig, sa hemulen. Ingenting annat än insekter och insekter och insekter. Jorden kunde ha rämnat under honom utan att han hade brytt sig om det.

Westin ser Kometen kommer som en skarp kritik av isolationistisk vetenskap, oförmågan att se bortom gränserna för sitt eget ämne och att ha något sinne för proportioner. 

Bisamråttan – filosofen i Kometen kommer

Under 1940-talet fördjupade sig Tove Jansson i filosofi, kanske inspirerad av sin relation till Atos Wirtanen och umgänget med hans litterära vänner. “Atos gick till bisamkärret och begrundade Nietzsche“, skrev Tove i sin dagbok den 10 maj 1945. 

Hon läste bland annat Nietzsche, Schopenhauer och Bergson. Många av dessa influenser kan ses i Mumindalens lurviga filosof, Bisamråttan. 

Men medan den verkliga Wirtanen var en livsbejakande, glad person, är Tove Janssons bisamråtta en mer nihilistisk, dyster typ med litet intresse för de dagliga angelägenheterna i sin omgivning.  

Bisamråttan funderar över kometens konsekvenser ur en filosofisk synvinkel och kommer till slutsatsen att det egentligen inte spelar någon roll eftersom allt ändå är meningslöst och inte går att påverka.  

Bisamråttan läser Oswald Spenglers berömda bok om den västerländska civilisationens och de kulturella organismernas destruktiva cykler, Västerlandets förfall (Der Untergang des Abendlandes, 1918-22.)

Kritiskt mottagande – hur Kometjakten mottogs

Kometjakten blev ingen omedelbar kommersiell framgång, varken i Finland eller i Sverige, där den gavs ut ett år senare. Trots att boken inte fann många läsare i början var recensionerna positiva. 

Berättelsen jämfördes med Nalle Puh och Disney, och särskilt intressant var att den omtalades som en bok som tilltalade både barn och vuxna. 

Förlaget uppmuntrade också denna linje. I baksidestexten hävdades att författaren var en så mångsidig berättare att hon kunde underhålla “såväl fullvuxna barn som yngre“.

 

Adaptioner av Kometen kommer

Teater

Mumintrollet och kometen, 1949, Svenska Teatern, Helsingfors

Idén att ta mumintrollen till teatern kom från Tove Janssons nära vän och tidigare älskarinna, teaterregissören Vivica Bandler.

Teaterstyrelsen ansåg till en början att Tove Janssons text var olämplig för en barnproduktion, men den 29 december 1949 hade föreställningen premiär i Bandlers regi. Jansson själv var starkt involverad och övervakade inte bara manuset utan designade även kostymerna och scenografin.

Pjäsen fick positiva recensioner från både publik och kritiker, även om vissa ansåg att pjäsen var olämplig för små barn.

Mumintrollet och kometen markerade en ny, fängslande era i Tove Janssons karriär, som skulle komma att omfatta många framgångsrika teaterproduktioner. Kul fakta: Moomin Flagship Store öppnade i samma byggnad som Svenska Teatern i november 2023. Läs mer om den första Muminpjäsen här. 

Serietidningar

Tove Jansson skapade två tecknade versioner av kometberättelsen. Den första, med titeln Mumintrollet och jordens undergång, publicerades i tidningen Ny Tid i Finland mellan 1947 och 1948. Det var den första tecknade serien om mumintrollen och följde nära bokens handling, även om slutet var annorlunda, bl.a. orsakade kometen en tsunami som översvämmar Mumindalen. Vissa karaktärer som förekommer i boken utelämnades också. Dessutom dyker Tofslan och Vifslan upp för första gången i Mumindalen i serien. Deras koppling till mumintrollens äventyr utforskades inte fullt ut förrän i boken Trollkarlens hatt som kom ut samma år.

Den andra serieversionen med titeln Mumin och kometen skapades av Lars Jansson och illustrerades av Tove Jansson 1958 som en del av den serie som Jansson-syskonen skapade för Evening News under nästan två decennier. Även om handlingen genomgick betydande förändringar fanns några originalscener kvar. I den här versionen var Mumintrollet, Snorkfröken och Lilla My huvudpersoner.

TV

Mumintrollen (på polska Opowiadania Muminków) är en delvis stop motion-animerad serie producerad av den polska Se-Ma-For-studion baserad på Tove Janssons muminböcker och serier, bland annat Kometen kommer. TV-serien producerades mellan 1977 och 1982 och var ett samarbete mellan Tyskland, Polen och Österrike. Före inspelningen av varje avsnitt skickades manuset till Tove och Lars Jansson i Finland för granskning. Ursprungligen sändes serien i Tyskland och Polen som 8-9 minuter långa segment, vilket resulterade i totalt 78 avsnitt. Läs mer om Mumin-animationer här. 

Film

Den animerade filmen Kometen kommer utkom 1992. Detta finurliga finsk-japansk-holländska samarbete, producerat av Dennis Livson, markerade ett banbrytande ögonblick som världens allra första långfilm om mumintrollen. Nyligen fick den nytt liv med förbättrat ljud och färger. 

År 2010 producerades en stop-motion animerad film med titeln Mumintrollet och kometjakten. Filmen består av avsnitt från en polsk TV-serie producerad 1977-1982. Genom noggrann restaurering och ett helt nytt soundtrack med flera röstskådespelare, bl.a. Max von Sydow, ger denna adaption nytt liv åt berättelsen. De isländska artisterna Björk och Sjón, båda passionerade muminfans, bidrog till filmen genom att komponera The Comet Song.

Övrigt

År 2015 satte Finlands nationalbalett upp en balettproduktion inspirerad av boken Kometen kommer. Även om mumintrollens fysiska egenskaper kanske inte är de mest gynnsamma för balett, hanterade de andra karaktärerna från Mumindalen de klassiska balettelementen på ett elegant sätt. 

Källor:

– Jansson, Tove. Kometen kommer. Förlaget 2016 (ursprungligen utgiven 1968 av Schildts).
– Jansson, Tove. Kometjakten. Söderströms 1946.
– Jansson, Tove. Mumintrollet och jordens undergång. Tigertext Ab/Ny Tid 2008.
– Jansson, Tove. Mumintrollet på kometjakt. Söderströms 1956.
– Westin, Boel. Tove Jansson. Ord, Bild, Liv. Albert Bonniers förlag 2013 (reviderad upplaga, ursprungligen utgiven 2007).