Varför gjorde Tove Jansson ett undantag och inkluderade muminfigurer på en oljemålning? Vem var den excentriska adelsmannen som ville hänga en äkta Tove Jansson-målning över den öppna spisen i sin stuga på Källskär? Hur kan en tolka filifjonkorna och sjöodjuret på tavlan? Se mini-dokumentären “Vilda klippor - Tove Janssons och den unika tavlan på Åland” för att få veta mer!
‘
I videon berättar Tove Jansson-experter, konsthistoriker och en lokal guide den fascinerande och underhållande historien om födelsen av den unika Källskärstavlan. Filmen innehåller också aldrig tidigare visat material filmat av Tove Janssons partner Tuulikki Pietilä.
En intressant beställning
Tove Jansson var noga med att skilja på sin målade konst och muminvärlden hon skapat, men det finns ett undantag: Källskärstavlan från 1960. Det är den enda tavlan med muminmotiv som hon målade och den var ett beställningsarbete från hennes sedermera goda vän, den excentriska adelsmannen Göran Åkerhielm.
På 1950-talet, hade Mumintrollen och Tove Jansson blivit väldigt kända. En av hennes beundrare var den svenska adelsmannen Göran “Greven av Källskär” Åkerhielm som ville ha en äkta Tove Jansson-tavla hängande över den öppna spisen i sin stuga på Källskär, en enslig ö i södra delen av den åländska skärgården. Åkerhielm, som var homosexuell, hade flyttat till Källskär efter att ha fått ett ultimatum av sin far: flytta från Sverige och behåll ditt arv eller stanna i landet och bli arvslös.
Efter många om och men som involverade bl.a. ett besök från Åkerhielm klädd i svensk folkdräkt hemma hos Tove Janssons mor Signe Hammarsten Jansson och en spontan resa till Paris, lyckades Åkerhielm beställa en tavla med muminmotiv av den initialt motvilliga Tove Jansson.
”gör någonting med vilda klippor, varför inte en hysterisk filifjonka, sjöodjur och förresten vad som helst.”
Göran ”Greven av Källskär” Åkerhielms beställning till Tove Jansson
Tove Jansson och Göran Åkerhielm blev vänner i samband med tavlan och Tove och hennes livspartner Tuulikki Pietilä besökte Källskär flera gånger. Pietilä älskade att filma med sin Super 8-kamera under deras resor och i minidokumentären ingår aldrig tidigare visat filmmaterial från en av parets resor till Källskär.
Den enda tavlan med muminmotiv av Tove Jansson
Enligt konsthistorikern Tuula Karjalainen, känd för sin bok Tove Jansson: arbeta och älska, är Källskärstavlan väldigt olik alla Tove Janssons andra målningar. Den är mer besläktad med hennes muminillustrationer och med de muralmålningar hon gjorde på 1930- och 1940-talen. Muminillustrationerna har en funktion, de berättar en historia, precis som muralmålningarna. De har ett klart syfte och en tydlig beställning som de följer. Tove Jansson accepterade väldigt sällan beställningar på oljemålningar och hon ville också tydligt separera sin målningskonst och muminvärlden hon skapat. Därför är muminelementen på Källskärstavlan unika: filifjonkorna, sjöodjuret som taget ur en saga, snäckan med pärlan och de spetsiga bergen i bakgrunden.
“Färgerna skiljer sig också mycket från hennes andra målningar. Tavlan är som en färgad muminillustration, vilket inte betyder att jag inte skulle uppskatta tavlan”, säger Karjalainen. Hon fortsätter:
“När jag såg målningen för första gången så undrade jag varför Tove målat den. Sedan förstod jag att det var ett beställningsverk från någon som visste vad han ville ha. Det är ett verk målat av en vän till en vän.”
“Det är ett verk målat av en vän till en vän.”
Karjalainen förklarar också att abstrakt måleri var den rådande trenden bland konstnärer på 1950-talet. Tove Jansson var alltid en historieberättare, även när hon målade, vilket gjorde henne lite utanför i dåtidens konstströmning. Hon var också enormt framgångsrik genom sina mumintroll och de upptog all hennes tid. Det fanns ingen tid för att måla och Källskärstavlan blev en av hennes sista målningar. Enligt Karjalainen var muminvärlden inte endast ett tema i tavlan utan tavlan kan också ses som emblematisk för vad som hände i hennes liv då: att mumintrollen skuffade ut måleriet ur Tove Janssons liv. “Jag finner det personligen väldigt ledsamt eftersom jag uppskattar Tove högt som målare”, konstaterar Karjalainen.
Karjalainens analys av tavlan är att de två filifjonkorna symboliserar Tove Jansson och Tuulikki Pietilä medan sjöodjuret är Göran Åkerhielm. Snäckan som sjöodjuret överräcker kan ses som en symbol för Källskär som plats, att Åkerhielm ger det speciella och vackra landskapet på ön som gåva till Jansson och Pietilä. De besökte Källskär ett flertal gånger och brukade då bo i ett lusthus högst uppe på berget på ön. Besöken innebar dock inte bara njutning och vila, de innehöll alla möjliga utmaningar från alldeles för dåligt uppvärmd bastu till Åkerhielms krav på att alla måste utföra kroppsarbete på ön för att få delta i middagen på kvällen, något som speciellt Pietilä inte uppskattade.
Vill du veta mer om den excentriska “Greven av Källskär” och hur Källskärstavlan egentligen kom till? Kolla in minidokumentären “Vilda klippor – Tove Jansson och den unika tavlan på Åland” nedan!