Tove Jansson

Tove Jansson är en av de mest kända Finska konstnärerna genom tiderna. Toves omåttligt värdefulla livsverk kommer fram i många olika former, så väl som författare, konstnär och serietecknare.

Hon hade en väldigt mångsidig och färggrann karriär, men mest känd är hon som skaparen av Mumin. Under Janssons levnadstid publicerades Mumin-berättelserna som romaner, bildböcker och serier, och i dagens läge har de översatts till ungefär 50 språk. Tove Janssons påhittighet som författare kommer framför allt fram i att hon lyckades skriva samtidigt för såväl vuxna och barn.

tovejansson.com

Familj

Toves föräldrar var finlandssvenska Viktor Jansson (f. 1886) och svenska Signe ”Ham” Hammarsten-Jansson (f. 1882). Paret träffades då de studerade i Paris och de gifte sig år 1913.

Viktor gjorde sin karriär som skulptör och hans favorit motiv var så kallade stiliga kvinnor. En av hans mest kända skulpturer är Covolvulus (1931) som finns i Kajsaniemi parken i Helsingfors. Som modell för skulpturen fungerade dottern Tove Jansson.

Signe arbetade som grafiker och designade sedlar och obligationer för Finlands Bank. Hon illustrerade även Finlands frimärken i ungefär trettio år, under åren 1929-1962. Hon designade kring 200 olika frimärken och sammanlagt trycktes det cirka sex miljarder stycken av dem.

Tove hade två småbröder, Per Olov Jansson (f. 1920) och Lars Jansson (f. 1926), bägge av dem skapade karriärer som konstnärer. Per Olov blev fotograf och Lars började sin karriär som författare och fortsatte senare som serietecknare för Mumin-serierna. Syskonen hade under sin livstid många gemensamma projekt, varav de mest kända är Toves och Lars gemensamma Mumin-serier samt Per Olovs dokumentation av Tove och hennes verk.

Familjens och hemmets påverkan på Toves karriär kan inte framhävas nog. Familjemedlemmarna litade på varandra och stödde varandra på alla sätt och vis. Konstnärfamiljens vardag med konstnärliga påhitt och vardagliga kompromisser lade grunden till Toves filosofiska vinkel på hennes konstnärskarriär.

Öarna

Tove spenderade långa perioder av sin barndom i Sverige hos släktingar. Familjen Hammarstens gemensamma sommarställe var i Blidö i Stockholms skärgård och från villan där och den omgivande dalen fick Tove sin inspiration för Muminhuset och Mumindalen.

Somrarna som Tove spenderade som barn i såväl Stockholms skärgård och Pellinge arkipelag, i Borgå skärgård gjorde havet och skärgården väldigt bekant för Tove. Tove älskade öar, hon hade en långvarig dröm att äga en egen ö. Tove och hennes livspartner Tuulikki Pietilä hittade på 1960-talet Klovharun i Pellinge arkipelag i Borgås skärgård. På ön byggde de en liten stuga som fungerade som deras hem under ungefär 30 somrar. Öarna symboliserade frihet för Tove.

Studierna

Våren 1930 avslutade Tove Jansson sina studier vid Brobergska samskolan, den största svenskspråkiga samskolan i Helsingfors. Redan under hösten kom Tove att studera vid Stockholms universitet. 1933 återvände Tove från Stockholm tillbaka till Helsingfors och fortsatte sina studier vid Konstuniversitetets Bilkonstakademi. Hon avslutade sina studier där 1937. Tove studerade även i Paris under sin livstid.

Resorna

Tove spenderade längre perioder utöver Sverige även i Paris. Så väl på kortare som längre resor påverkades hennes konst av olika stilriktningar.

Under 1970-talet gjorde Tove och hennes partner Tuulikki Pietilä en åtta månader lång resa runt om i världen. Resan kombinerade arbetet med Mumin och att skriva böcker med att koppla av och glömma bort arbetet.

Ett av Toves livsvillkor var att resa, hon fick arbetsro på sina resor och nya riktningar och idéer för sitt arbete.

Ateljén

1944 flyttade Tove in till sin ateljé i Ulrikasborg och det blev Toves hem i flera årtionden framöver. Ulrikasborgsgatans ateljé fungerade som Toves hem och verkstad, där skapade hon många av sina mest kända verk och böcker, t.ex. sin första Mumin-bok. I ateljén fick Tove vara i lugn och ro och dedicera sig åt sin konst och samtidigt reglera den publicitet hon utsattes för.

Karriären som författare

Tove skrev förutom sina Mumin-böcker 12 andra romaner och noveller. Tove har prisats som en författare som skickligt kombinerade och använde sig av olika litteraturriktningar som prosa, sagor, fantasy, äventyr, memoarer såväl som dramatiska berättelser. Tove koncentrerade sig på sin egen tid i sina verk, och framför allt människorelationer, i hennes böcker framhävs ofta hemmets, arbetets och kärlekens betydelse samt osäkerhet och relativitet gällande allt.

Även om Tove är en uppskattad författare, ansåg hon själv att det var en hobby på sidan om hennes konst. Tove fick flera litteraturpriser men det var inte det viktigaste för henne, det som betydde mera för henne var hennes närmastes respekt och godkännande.

Karriären som konstnär

Som konstnär var Tove Jansson begåvad på många sätt, hon behärskade många olika tekniker och följde många olika stilistiska riktningar. Som konstnär skapade hon olika ritningar, offentliga arbeten på beställning och grafik. Som motiv använde hon alltid något verkligt och konkret, vare sig det var frågan om porträtt eller andra dispositioner.

I början av 1940-talet arbetade Jansson som den satiriska tidskriften Garms ledande konstnär. I ungefär femton år ritade hon kring hundra omslagsbilder och ungefär sexhundra andra illustrationer för tidningen. Jansson använde sitt konstnärsliv och krigstidens vardag som motiv för sina bilder, mest njöt hon av att rita politiska karikatyrer.

Offentliga arbeten som gjordes på beställning och dekorationsmålningar var en märkvärdig del av Tove Janssons produktion. Bland dem är Freskomålningarna i Helsingfors stadshus ”Juhlat kaupungissa” (Fest i staden), målningarna i Auroras barnsjukhus samt ett flertal skolors och barnträdgårdars väggmålningar och Teuvas altartavla av de mest kända offentliga verken Tove gjort.

Jansson hade även flera privatutställningar, i vilka man kan se hur hennes stil utvecklats under karriären. Detaljerade dispositioner och arrangemang ändrade så småningom till allt enklare och delvis abstraktare konstverk. Resandet påverkade Toves konst märkvärdigt, hon följde med internationella trender, men hon värdesatte traditionella konstnärliga idealer.