Mamma vet nog hur alltihop ska kunna räddas – Hur muminböcker tröstar oss i kristider, del 1

27.10.2023 (Senast uppdaterad: 6.11.2023 )

Vad är det i Tove Janssons berättelser som gör att muminböckerna kan trösta läsare under moderna kriser som klimatförändringar, pandemier och krig, årtionden efter att de skrevs? Den internationellt bästsäljande författaren och TED-talaren Andri Snær Magnason och Mark Ellingham från Sort of Books, förläggare av både Janssons och Magnasons litteratur, kanske har svaret.

I Tove Janssons ikoniska muminbok Kometen kommer, som hon skrev mot slutet av andra världskriget och publicerade 1946 (under titeln Kometjakten), finns en passage där Mumintrollet ser den annalkande kometen och tänker på hur rädd jorden måste vara:

“Han tänkte på hur förfärligt mycket han älskade allting,
skogen och havet, regnet och vinden, solskenet och gräset och mossan
och hur omöjligt det vore att leva utan alltsammans.
Men sen tänkte han,
mamma vet nog hur alltihop ska kunna räddas.”

– Tove Jansson, Kometen kommer (utgiven som Kometjakten 1946)

Det finns många artiklar i internationella medier som lyfter fram Tove Janssons böcker som tröstläsning – nyligen under nedstängningen under covidpandemin och för närvarande under Rysslands krig i Ukraina. Detta trots att särskilt hennes muminberättelser är fulla av hot och kriser – det finns översvämningar, en komet som närmar sig, flyktingkriser, en värld som har förändrats och blivit oigenkännlig, bara för att nämna några. Man kan tänka sig att människor skulle vilja fly till något mycket lugnare. Men även om miljön för många av muminböckerna är ganska dyster och skrämmande, är det något med hur Tove Janssons karaktärer hanterar dessa osäkerheter, som får läsarna att återvända till hennes berättelser för att få tröst.

“När världen skakas av pandemier, en hotande miljökris och populistiska politiker som underblåser splittring och hat, är dessa budskap om frihet, vänlighet och tolerans mer nödvändiga än någonsin”, skriver Richard W. Orange i sin analys av de nordiska barnboksgiganterna Tove Jansson och Astrid Lindgren.

Essän är publicerad i det digitala magasinet Aeon, som innehåller artiklar av ledande tänkare inom vetenskap, filosofi, samhälle och konst.

Janssons litteratur lyfts också ofta fram i artiklar i framstående internationella medier som The Guardian, New York Times, The New Yorker och Seattle Times, för att inte tala om många bokbloggar och mindre medier – scrolla ner till slutet av artikeln för ytterligare läsning om hur Muminböckerna gynnas!

Muminböcker med märkligt bekanta troll

Den internationellt bästsäljande isländska författaren Andri Snær Magnason, känd för sina fiktiva böcker om klimatförändringar, och förläggaren Mark Ellingham från Sort of Books ser betryggande referenser till den verkliga världen och oss människor i muminberättelserna. De två diskuterade hur barnlitteratur tacklar de största frågorna under Tovefestivalen i Reykjavik 2022.

“Det är också förvånande att man inte ser hat och ilska i hennes verk från den tiden. Det skulle vara så självklart att göra en metafor av gott och ont, gott mot ont – eller någon slags Tolkien-inversion av orker, där orkerna skulle kunna vara hans metafor för fienden – och de är i princip icke-mänskliga”, beskriver Magnason.

“Mumintrollet tog ett steg framåt, han var ytterligt häpen. Det var inget tvivel om saken, Mårran var glad över att se honom… Han stod alldeles stilla medan Mårran dansade färdigt. Han såg henne tassa bort utmed stranden. När hon var försvunnen gick Mumintrollet ner i sanden, han kände på den. Den var inte frusen längre. Sanden var som vanligt och den kröp inte.”

– Tove Jansson, Pappan och havet (utgiven 1965)

För Magnason känns Tove Janssons mumintroll väldigt mänskliga, även om de inte alls är mänskliga.

“Mumintrollen är nästan som arketyper av människor. De har ingen kontroll över händelserna – bara över sina egna attityder inför det som händer.”

Även journalisten Sheila Heti kopplar mumintrollens dragningskraft till deras något märkliga förtrogenhet – i grund och botten mänsklighet – i sin analys i New Yorker:

“Vad är det som gör hennes gåtfulla karaktärer så populära? För det första Janssons intelligenta intimitet och humor, som genomsyrar böckerna och hennes brev. Hon drogs inte till nihilism, som många efterkrigskonstnärer, eller till några Freud-inspirerade rörelser med sina suggestiva, anarkistiska drömlandskap. …. Istället skapade hon en trygg värld med en moralisk kod och karaktärer med problem som liknar våra egna. Mumintrollen är inte så mycket gulliga som märkligt bekanta, som om Jansson råkade titta i en ny riktning och hittade dessa ömma och allvarliga medmänniskor, som hade funnits med oss hela tiden.”

Muminböckerna och krigets skugga

“Det var krigsvintern 1939. Ens arbete stod stilla; det kändes totalt onödigt att försöka göra bilder. Kanske var det begripligt att jag plötsligt fick lust att skriva ner någonting som skulle börja med ”Det var en gång”.” skriver Tove Jansson i sin introduktion till den första muminberättelsen, Småtrollen och den stora översvämningen (publicerad 1945).

Tove Jansson skrev och illustrerade denna berättelse under andra världskriget, när Finland stred mot Sovjetunionen i vinterkriget. Krigstiden var mycket svår för konstnären, som upplevde att färgerna hade försvunnit.

Det är en berättelse om Mumintrollet och hans mamma, Muminmamman, som är vilse i världen och letar efter Muminpappan som har försvunnit under en stor översvämning. Under sitt äventyrliga sökande genom en mörk och dyster skog möter de många olika karaktärer – några av dem blir en del av de kommande muminböckerna – på flykt undan det översvämmande vattnet.

“Allting ser värre ut i mörkret, förstår du.”

– Muminmamman, Småtrollen och den stora översvämningen

Kriser och skuggan av krig är också närvarande i Tove Janssons nästa älskade muminbok, Kometen kommer (utgiven som Kometjakten 1946), och översvämningar, katastrofer och faror kan också ses i framtida muminberättelser. Till exempel i Farlig midsommar (publicerad 1954) har Mumindalen återigen översvämmats och mumintrollen flyr från sitt hem och tar sin tillflykt till en flytande teater.

Detta avslutar den första delen av en serie på två artiklar som utforskar hur muminböckerna fortfarande tröstar läsare runt om i världen under moderna kriser. Nedan finns en lista över andra artiklar som är relaterade till detta ämne – och här kan du läsa den andra delen av serien!