Vilka böcker läser mumintrollen?

Mumintrollen läser böcker och tidningar både i sängen, i hängmattan och på utfärder.

I seriestrippen Den ensliga ön hittar Muminmamman skeppet Svarta Hajens bibliotek, till allas stora förtjusning. “Äntligen, böcker! Nu klarar vi oss!” utbrister hon lättat.

Klassiker – en kort men naggande god lista

Listan på klassiker som omnämns i muminseriestrippen är inte så lång, men behöver ett bildat mumintroll egentligen ha läst mer än dessa titlar? 

• Krig och fred 
• Onkel Toms stuga
• Robinson Crusoe 

Robinson Crusoe har fått inspirera ett helt serieäventyr – Robinson Mumin, där historien om den skeppsbrutne Robinson Crusoe läses väldigt bokstavligt av mumintrollen.

Är självhjälp stort i Mumindalen?

Men vilka böcker läser mumintrollen? Den frågan besvaras enklast genom att dyka ner i Tove och Lars Janssons muminserie,  där böcker ofta säger något om karaktärernas person eller den situation de befinner sig i.

Många av böckerna som förekommer i muminserien kunde kanske kallas självhjälpsböcker, även om det inte är ett ord som Tove Jansson använde. Flera titlar handlar om hur man blir en bättre person eller lever ett lyckligare eller mer framgångsrikt liv:

• Du kan också bli en framgångsrik affärsman
• Hur man finner lyckan
• Hur man får en magnetisk personlighet
• Hur man håller sig ung
• Hur man blir optimist

Facklitteratur om havet och hemulbokföring

Invånarna i Mumindalen vänder sig ofta till litteraturen för att lära sig saker. De tyr sig till böcker både för att lära sig praktiska färdigheter, som att anlägga en stenträdgård, eller för att bilda sig, till exempel lära sig mer om havet eller hemulbokföring.

(I ärlighetens namn är det kanske ingen annan än hemuler som är passionerat intresserad av just den boken). 

Böcker används frekvent som en källa till kunskap, som när Muminpappan i  Mumin och havet (1957) skickar iväg Mumintrollet för att förbereda en expedition medan han själv koncentrerar sig på sitt skrivande. Till sin hjälp får Mumintrollet en guide om havet, där han lär sig “främmande, ansvarsfulla ord” som flytväst, kompass och vindmätare. 

Tove och Lars Jansson använder ofta boktitlar i seriestrippen för att låta karaktärerna kommunicera något om sin personlighet, sina känslor eller vad de håller på med.

Eller vad de INTE håller på med, som när Muminpappan har gömt ett exemplar av Den blodiga handen innanför boken Tredubbel hemulbokföring, som han inte verkar ha något brinnande intresse för. 

Här är några böcker som förekommer i muminseriestrippen som kunde klassas som facklitteratur: 

• Om gikt
• Hur man planerar en trädgård
• Naturparker
• Kortspelsbok
• Lagbok
• Mina bästa recept 
• Häxbrygd
• Från timjan till bolmört
• Tredubbel hemulbokföring
• Dr Spöks barnavård

Vissa titlar skulle man absolut vilja veta mera om, vilka uppfostringsråd ger till exempel doktorn i boken Dr Spöks barnavård?

Deckare ger mumintrollen blodad tand

En genre som relativt ofta avbildas i Tove och Lars Janssons seriestrippar är deckare och äventyrsböcker.

Här finns klassiker som Agatha Christie, men också mer okända titlar, som:

• Mord, min älskling
• Blodiga handens återkomst
• Svarta handen
• Röda handen
• Clammy Hand Rides Again
• Den rödögda blondinens kärlek

Muminappans memoarer – kanske den bästa boken i Mumindalen?

En bok som nästan alla invånare i Mumindalen är bekant med är givetvis Muminpappans memoarer, som Muminmamman uppmanar honom att nedteckna en gång när han är förkyld.

I den något högstämda boken får läsaren lära sig allt om Muminpappans stormiga och äventyrliga ungdom, och en hel del om Mumintrollets vänners pappor också, eller som Muminpappan skriver i memoarernas förord:

“Du, lilla oförnuftiga barn, som i din fader ser en värdig och allvarsam person, läs denna historia om tre pappors upplevelser och betänk sedan att den ena pappan inte skiljer sig så värst mycket från den andra (åtminstone inte när han är ung).”

Läsaren av Muminpappans memoarer får lära sig en hel del om Mumindalens invånare, bland annat

• Att Muminappan tillbringade sin tidiga barndom på ett barnhem
• Hur han träffade Muminmamman då han hjältemodigt räddade henne ur havet under en fruktansvärd storm
• Att Snusmumrikens pappa är Joxaren, och att han är halvbror till Lilla My (här kan du läsa mer om Snusmumrikens fascinerande släktträd)
• Vem Sniffs föräldrar är

Böcker = njutning

För invånarna i Mumindalen fungerar litteraturen ofta som en sorts eskapism, som på den här bilden där Mymlans dotter pustar ut av ren och skär lycka när hon äntligen får slå sig ner med sin bok. Nästa bild visar hur situationen fortsätter – och att det inte alltid är lätt att få ro att läsa…

Mymlans hett efterlängtade ostörda läsestund blir nälmligen inte lång när syskonens vilda lek tar över lugnet, man kan ju inte leka krig på ett tyst sätt…

Får vissa av Mumindalens invånare är läsning viktigare än allt. I den allra första Muminserien, Mumintrollet och jordens undergång, som Tove Jansson tecknade för tidskriften Ny tid år 1947-48, låter Mumindalens stora filosof Bisamråttan inte den anstormande kometen störa sin läsestund. Medan muminfamiljen blir utom sig av oro över jordens undergång lägger sig Bisamråttan lugnt till ro i hängmattan för att läsa en bok av Oswald Spengler om västerlandets undergång.

I den här episoden ur serien Mumin börjar ett nytt liv måste Mumintrollet bära upp allt roligt på vinden – en hög med böcker klassas naturligtvis som roligheter!