Andreas af Enehielm är Mumin-skådespelare i andra generationen – hans mamma gjorde flera ljudroller i den föregående animationsserien för nästan 30 år sedan. Han tillfrågades att provspela för rollen som Mumintrollet i animationsserien Mumindalen, men ville hellre själv provspela för rollen som Sniff, som är han hans absoluta favoritkaraktär. I vår video berättar han bland annat om vad hans vilja att ligga hemma och dricka läsk har att göra med Sniff.
För skådespelarn Andreas af Enehielm har Mumindalen en särskild plats i hjärtat. Han minns hur hans mamma för 30 år sedan kollade på den japanska animationen på VHS-kasetter för att tajma sina repliker när hon gjorde flera av rösterna i den tidigare animationsserien, bl.a. Filifjonkan och Teaterråttan Emma.
“Jag var så stolt över det, jag skröt om det i skolan för alla mina vänner. Att ’Visste du att min mamma är med i Mumin?’ Det var verkligt stort. Så att jag nu många år senare får jag göra Sniff… Jag hoppas att det blir bra.”
Sniff är Mumindalens hundvalp
Sniff är af Enehielms favoritkaraktär bland invånarna i Mumindalen. Han känner igen sig i Sniffs litet motsträviga inställning till att ge sig ut på äventyr, men också hans förmåga att bli barnsligt ivrig och entusiastisk när han väl kommer sig iväg.
“Jag tycker om att ligga länge på morgonen och sova, ’Måste jag ta mig till jobbet, kan jag inte bara ligga hemma och dricka Cokis?’ Men sen när jag går ut så blir det nog alltid roligt, det blir ett äventyr och dagarna blir alltid bra. Men det finns den där sidan av mig som bara tycker om att ligga hemma.”
af Enehielm kallar Sniff för “Mumindalens söta hundvalp” som ingen kan motstå, med sin humor och sitt stora hjärta, men också sin stora nos.
Samtidigt har Sniff vissa mindre smickrande, men ack så mänskliga drag – glupskheten och det snåla.
“Men han gör det på ett sånt sätt att man inte kan motstå honom och låta bli att älska honom, fast han skulle äta upp all honung i hela Mumindalen”, säger af Enehielm.
Mumindalen upprätthåller värden som håller på att glömmas bort
af Enehielm uppskattar Mumin-brättelserna djupt. Han ser dem som en viktig motvikt till mycket annan barnkultur som görs idag – väl medveten om att Mumin-böckerna är litteratur som lämpar sig lika bra för vuxna.
“Mumin lyckas göra det spännande och intensivt och ha alla de egenskaper som barn tycker om utan att behöva göra det våldsamt eller action–mässigt. Mumindalen för mig representerar en viss stillsamhet i sin otroliga fart. Roliga vitsar utan att behöva gå till förolämpningar. Mumindalen upprätthåller värden som människor kanske håller på att glömma bort idag. Det påminner oss om vad det betyder att vara en god människa, vad det betyder att ta hand om varandra. Och vad det betyder att acceptera att vi är olika och ändå leva tillsammans.”