Visste du att Tove Janssons bilderbok Vem ska trösta knyttet? inspirerades av ett brev från en ung läsare?
Tove Jansson sa att hon ofta skrev för de osynliga och rädda små varelserna. Det här är speciellt tydligt i ett av hennes mest älskade verk, bilderboken Vem ska trösta knyttet? En inspirationskälla till boken var ett brev från “en av de där små och skruttiga som alltid står utanför”, som en ung läsare skrev till Tove Jansson.
Tove Jansson validerar barnets känslor
”Tove Jansson har en förmåga att skriva på ett sätt som barnet kanske inte kan formulera själv, men som validerar barnets känslor. Barn kanske inte själv förstår att de är ensamma, men de inser att de är isolerade eller rädda när de läser berättelsen. Det hjälper barnen att förstå de här känslorna, och det fina är att Tove Jansson också visar hur du kan bemästra de känslorna. Det är inte bara ‘låt mig visa dig en känsla och lämna dig i den, utan ‘följ med på den här resan så kan du finna en lösning’, säger Natania Jansz, förläggare på Sort of Books som ger ut Tove Janssons böcker på engelska.
Läsaren får hjälpa knyttet att skriva brev
Ett konkret exempel på hur Tove Jansson konkret tar med de unga läsarna i knyttets resonemang finns i slutet av boken. Huvudkaraktären Knyttet, som i början är en rädd och blyg liten figur, har övervunnit sina rädslor och räddat Skruttet från den skrämmande Mårran.
Knyttet försöker närma sig Skruttet och berätta för henne hur han känner. Han beslutar sig för att skriva ett brev, men inser att han inte vet hur han ska formulera sig. Berättaren ber därför läsaren att rycka in och hjälpa Knyttet – här kan du se en animerad video av scenen, med uppläsning av Tove Janssons brorsdotter Sophia Jansson:
Han satte sig att skriva om sin stora ensamhet
om Hemulen och om snäckan som var så vit och slät
om funderingar på havet och om hur rädd han blev…
men hur han än förklarade så blev det inget brev.
Jag ber dig, käre läsare, att trösta båda två,
o, skriv ett brev från knyttet så att skruttet kan förstå!
Tove Jansson fick hundratals brev av läsare som ville trösta knyttet
I och med att hon bad läsarna skriva till Skruttet öppnade Tove Jansson på sätt och vis sin egen brevlåda på vid gavel, skriver Boel Westin i biografin Tove Jansson – Ord, bild, liv.
“Massor av barn har skrivit tröstande brev till knytt och skrutt men de hamnade vanligen inte i någon rosenbuske utan i Toves brevlåda, både med och utan frimärken.
‘Till Skruttet, Mumindalen, eventuellt Helsingfors, Finland’, är bara en av de många adresser som fungerade.
En brevskrivare tog berättelsen på orden och sände en flaskpost med uppmaningen att be »mamma« strykabrevet om det blivit vått.”
Det verkliga knyttet som inspirerade boken
Tove Jansson har förklarat att ett brev från ett barn inspirerade boken Vem ska trösta knyttet? Boel Westin citerar en av Toves arbetsböcker, där hon beskriver bakgrunden:
“Historien är i själva verket resultatet av ett brev från ett barn. Det var undertecknat ’knyttet’. Du känner mig inte, skrev han, men jag är en av de där små och skruttiga som alltid står utanför, som ingen märker eller bjuder ellerser på när de talar. Jag är rädd för nästan allting.« Hon fortsätter: »Jag antar att det enklaste sättet att ge ett knytt självkänsla är att hitta ett skrutt åt honom, alltsåen som är ännu räddare. Så jag skickade ut mitt knytt för att hitta skruttet och rädda henne”
I biografin skriver Boel Westin om ett av alla de knytt som tog kontakt med Tove Jansson. Han hette Karl Sundén och var en 16-årig svensk pojke. Enligt Westin beskriver hans brev hans stora längtan till Mumindalen, och hur svårt det är för honom att vara modig.
“Du gav mig knyttets idé, skrev Tove senare till honom, men det fanns flera »knytt« bland brevskrivarna.”
Tove Jansson ville besvara alla brev
Det var mycket viktigt för Tove Jansson att svara på de brev hon fick, speciellt de som var skrivna av barn. Enligt Boel Westin älskade Tove att berätta historien om hur hennes bror Per Olov skrev till Frankrikes president och bad honom avsluta Främlingslegionen. När presidenten inte svarade honom, gjorde barnens mamma Signe Hammarsten-Jansson det istället. I sitt brev till Per Olov skrev hon att presidenten skulle fundera på saken.
För dem som inte har fått ett personligt brev av Tove Jansson, kan berättelsen om Knyttet kanske fungera som ett kärleksbrev till blyga varelser som kan blomstra via ett välformulerat brev till någon som de kan bry sig om.
Här kan du se en minidokumentär om Vem ska trösta knyttet? med uppläsning av Tove Janssons brorsdotter Sophia Jansson, animationer av Carlos da Cruz och musik av Lauri Porra.