Tidigare skrev vi om Tove Janssons utställning av Ateneum som kommer från och med hösten 2016 att åka omkring i Europa. Utställningen startar sin färd på Millesgården i Stockholm. Förra veckan åkte vi till Ateneum för att följa med konserveringen och dokumenteringen av konstverken som är med i utställningen.
Några av verken kräver mer konservering än andra- det viktigaste men konserveringen är att behålla konstverken i det skick de är nu. Ibland är bättre arkivering material det ända som kan göras för de gamla konstverken. Med respekt till de originella konstverken försöker man göra så lite som möjligt.
Oftast beror det skick konstverken är på kvaliteten på pappret som använts. Ibland kan även syrligheten av pappret förstöra verken.
Verken som skall ställas på utställningen måste inte bara konserveras, utan också dokumenteras. Privata personer som lånar ut sina konstverk för utställningen förväntar sig att få konstverken tillbaka i samma skick som de gavs till Ateneum. I dokumentationen ingår namnet på ägaren, dimensionerna av verket, och konserveringen som gjorts.
En affisch som Tove gjort tillsammans med hennes bror Lars för Amnesty International är ett av konstverken som är med på utställningen. Under åren har affischen gulnat och fått skador på grund av kvaliteten på pappret. Efter dokumentationen tvättades verket med en svamp och därefter sköljdes med vatten.
Med att tvätta verken kommer gulheten orsakad av syrligheten på pappret att försvinna. Med att minska syrligheten ökar också livslängden på konstverket.
Dokumentation:
Tvättning med ett torr svamp:
Avsköljning:
Här ser du en video när konstverket sköljs i vanligt vatten.
På bilderna ses Ateneums egna restoratör-konservatörer Kaisu Voutilainen och Liisa Kantanen. Kaisu har nästan 20 års erfarenhet med konservering, medan Liisa började 2008. De båda är konstnärer och ser det som en föredel när det kommer till konserveringen eftersom de snabbt ser vad bör göras.