"Muminpappan är en dagdrömmare som längtar efter ungdomen. Men nu älskar han ju också sin familj, och är oroad för dem, fast han stirrar litet i sin egen navel." Det säger Carl-Kristian Rundman, som spelar Muminpappan i animationsserien Mumindalen. I vår videointervju får du också tips på en bok av Tove Jansson som brukade röra Rundman till tårar när han läste den för sina barn.
“När jag blev tillfrågad att göra en provspelning för Muminpappan så blev jag entusiastisk, det är en klassikerroll, en verklig drömroll,” säger Carl-Kristian Rundman, som berättar att han genast måste ringa upp sina barn för att be dem gissa vilken roll han hade blivit erbjuden.
Far och barn delar en kärlek till muminberättelserna, som Carl-Kristian Rundman brukade läsa högt innan barnen skulle somna. I vår video berättar han om en bok som är både hans och dotterns favorit, och som ofta lyckades beröra honom så mycket att rösten bröts när han skulle läsa högt.
“När jag var liten lästes muminböckerna för mig och senare läste jag dem för mina barn. Muminvärlden funnits genom hela mitt liv, så det kändes självklart och naturligt att göra Muminpappan. Jag hoppas att de som ser på serien inte tänker att där är en skådespelare som gör den, utan att den sitter fast i den här kroppen.”
För Carl-Kristian Rundman är rollen som Muminpappan intressant på många sätt, inte minst för att den inte målar upp någon glansbild av honom som förälder.
“Muminpappan är en dagdrömmare som längtar efter ungdomen. Visst älskar han ju sin familj och är oroad för dem, men samtidigt stirrar han ju litet i sin egen navel.”
Enligt Rundman är Muminpappan realistisk som fadersgestalt, eftersom han ofta kunde göra saker bättre som pappa.
“Det känner ju våra pappor igen. Perfektion tillhör inte definitionen för föräldrar, och Muminppapan uppfyller det här kriteriet mer än väl.”