#VÅRTHAV-fotoutställning: Johanna Sandin – Washed Ashore
(Senast uppdaterad:
)
Johanna Sandins fotografier består av plastskräp som hon samlade på stränderna utanför sin hemstad Hangö under ett helt år. Efter att ha tvättat och sorterat plasten, skapade hon installationer av dem. Konstverken existerar endast på fotografierna - ursprungsinstallationerna har alla förstörts efter att bilderna tagits.
Utställningen Washed Ashore är en del av #VÅRTHAV-kampanjen, som startats av Moomin Characters i samarbete med ansedda John Nurminens Stiftelse. Målet är att samla ihop en miljon euro till stiftelsens arbete för att rena Östersjön och skydda dess arv. En del av intäkterna från försäljningen går till att understöda kampanjen – här kan du köpa fotografierna.
title:Då det blev klart att jag skulle ställa ut i Sanomahuset visste jag genast att jag ville göra något nytt. Det skulle också vara något som knyter Washed Ashore med #vårthav riktigt tydligt. Loggan kom emot på sociala medier, i mail, på webbsidor o andra ställen. Tänkte att den kunde vara möjlig att göra. Försöka duger. Så här blev den. Och jag är nöjd. Jag pynjade på en hel dag i garaget. Placerade ut plastbitarna, varav en del är riktigt små och klassas som mikroplast, på en vit bakgrund. Ibland var jag tvungen att använda pinsett för att göra små justeringar. Ursprungsverket är ca 70 cm i diametern och fotat rakt uppifrån. Färgerna är inte förstärkta.
title:Då jag började med Washed Ashore -projektet var valstjärten och fisken på ToDo-listan. Det hör till de första arrangemangen jag gjorde av de minsta plastbitarna i min samling. Sjöhästen var ett infall. Jag funderade vad jag kunde göra för sjödjur och så blev det en sjöhäst. Jag googlade sjöhästar, valde en lämplig bild, stod med bilden framme i telefonen och placerade ut bitarna på vit bakgrund
title:Mina genusneutrala sjöjungfrun fanns också högt upp på ToDo-listan. En solig eftermiddag spred jag ut plastet i ett välorganiserat kaos på ett par presenningar på gräsmattan. Efter en hel del försök och misstag blev det en serie på åtta sjöjungfrun, varav fem stycken finns i Sanomahuset. Öronpropparna i wa-6 är typiskt skräp på stränderna närmast hamnen. De kommer både från hamnen och från fartygen. Under året, som jag samlade plastet, blev det endast två nät (håret i wa-2 och wa-3). Det överraskade mig. Det finns rikligt med spöknät i världshaven och är ett stort problem. Jag utgick från att det även i Östersjön skulle finnas mycket nät. Kanske det ändå finns det, men de har inte sköljt upp på stränderna i Hangö.
title:Håll i ballongerna! De hör inte hemma i havet. På bilden har jag placerat en liten del av de ballonger som jag samlat.
title: Hylsor i mängder. I stället för att fotografera en stor hög hylsor plockade jag ut olika nyanser. Gjorde en cirkel och fotograferade igen uppifrån. För mig var det en överraskning att det finns så många olika färger av hylsor. Det är ledsamt att dessa hamnar i havet. Jag undrar varför man inte gör hylsor i ett material som förmultnar? Jag undrar varför fågeljägarna inte tar var på hylsorna? Varför hamnar de i havet, där de bryts ned och småningom äts av fiskar och fåglar, som sedan hamnar på våra matbord?
title:Öronpetarens väg till havet är oftast via toaletten. Den slinker förbi en massa filter i reningsverken och småningom guppar den fritt i havet
title:Mina Hangö-motiv var självklarheter att göra. Karusellen vid Plagen, badhytten och Gustus fyr påminner de flesta om Hangö.
title:703 st PET-flaskor från alla Östersjöländer. Bland med fanns också flaskor med lite mer exotisk text.
title:Fimpar. Jag slutade räkna vid 10000. Det överlägset vanligaste plastskräpet på stränder, i haven och i naturen överlag. Både här hemma i Finland och i världen. Är det faktiskt så att alla inte vet att fimpen innehåller plast och därför inte heller förmultnar? Eller är det fråga om arrogans och nonchalans? Den här bilden har varit barnens favorit, pga strandleksakerna och för att fimparna på avstånd ser ut som sand.
title:Rep och en tross. Den stora svarta trossen hämtade jag tillsammans med tre kompisar efter att jag hade fått ett meddelande på FB av en halvbekant – Hanna hej, där på norra stranden finns en del av en tross. Du kanske kan utnyttja den i ditt plastprojek
title:Ca 175 st engångs muggar och glas. Jag har fotograferat alla enskilt, frilagt dem i Photoshop och arrangerat dem digitalt på samma bakgrund. I bilden finns lika många foton som föremål. Då jag gjorde den här bilden funderade jag mycket på varför vi gör engångs grejer av ett material som är extremt hållbart och aldrig försvinner. Det är ju helknäppt.
title:Ca 220 st non-pet flaskor. Alla fotograferade enskilt och ihopsatta digitalt. Intressant att se att en stor del av flaskorna har innehållit någon sorts rengöringsmedel. Jag har svårt att förstå att vi nog är måna om att ha rent omkring oss, men att det sedan är ok att dumpa tomma flaskor i havet. Hushållssprit flaskan på bilden blev av någon orsak min favorit. Den är åtminstone 51 år gammal, men färgerna har hållit sig otroligt bra. Undrar vad det finns för gifter i dem…
title: Spetsdukar, mandala – kärt barn har många namn. Plastbitarna är av lite större modell och fotograferade från balkongen. En stor del av plastbitarna är oidentifierbara. I något skede av projektet fick de namnet UPO – Unidentified Plastic Object.
title:Vitt på svart – det nyaste verket. Ett stort pussel av bitar, som inte hör ihop
title: Spetsdukar, mandala – kärt barn har många namn. Plastbitarna är av lite större modell och fotograferade från balkongen. En stor del av plastbitarna är oidentifierbara. I något skede av projektet fick de namnet UPO – Unidentified Plastic Object.
title:En panorama utskriven som en triptyk. Bredden är ca 180 cm. Plastet på bilden är sigill. De kommer dessvärre också till största delen från hamnen.
