Tove Janssons mamma, Signe “Ham” Hammarsten-Jansson hade en enorm inverkan på sin dotters karriär. Hon var en av Toves största förebilder och det sägs att Tove lärde sig rita i sin mammas famn redan innan hon lärde sig gå.
Ham arbetade som grafiker och illustratör och formgav sedlar för Finlands bank. Hon tecknade också Finlands frimärken under trettio år. Under åren 1929-1962 formgav Ham ungefär 200 olika frimärken som trycktes i sammanlagt ungefär sex miljarder stycken. Tove fick tidigt ett naturligt förhållande till tecknande, i och med att hon såg sin mamma teckna böcker, bokpärmar och frimärken varje dag.
Också Toves pappa, skulptören Viktor “Faffan” Jansson hade ett kreativt yrke. I en familj med två konstnärer fanns det ofta endast utrymme för mannen att utöva sin konst, medan kvinnan fick ta hand om barnen och hemmet. Det var ändå ofta konstnärsfruarna som fick ta hand om familjen också ekonomiskt. Så var det också i familjen Jansson, där det ofta var mamma Hams regelbundna inkomster från olika illustrationsuppdrag som höll familjen flytande.
Hams självporträtt från 1910-talet, där man ser henne bakifrån tillsammans med dottern Tove, är en skicklig illustration av moderns roll med butiksväskor och barn. Kvinnor och det arbete de utförde fick ofta inte den uppskattning de skulle ha förtjänat. Föutom att Ham hade en stor inverkan på Toves konstnärliga bana ledde Toves upplevelser av vardagen i barndomsfamiljen också till att hon senare var kritiskt inställd till den underställda roll som många kvinnor tvingades leva under inom äktenskapet.
Också i Muminberättelserna är jämställdheten viktig. Alla människor förtjänar att får sin röst hörd, oberoende av kön, ras, religion eller sexuell orientering. Möjligheten att gå sina egna vägar och ha individuell frihet var personligt viktiga värderingar för Tove Jansson. De här värderingarna kommer tydligt fram i Muminböckerna och -serierna, kanske just på grund av Toves upplevelser i barndomen.