Lilla My, liten men tuff

Lilla My älskar drama och äventyr och är alltid redo för vad än som kommer i hennes väg. Nya upplevelser skrämmer henne inte. Hon är rätt så nöjd när hon i Farlig midsommar (Tove Jansson, 1954) flyter iväg i ett syskrin, och när hon i Pappan och havet (1965) genast börjar undersöka sitt nya hem på ön.

“Hon säger ofta saker som folk inte vill höra.”

Lilla My kan vara argsint och hon gillar att retas. Men hon slingrar sig aldrig ur en svår situation utan gör ofta det som hennes vänner varken kan eller vill. I Pappan och havet (1965) utrotar hon “pisimyrorna” i Mumintrollets glänta – Mumintrollet vill bli av med myrorna men kan inte själv förmå sig att skada dem eftersom han är rädd för att få dåligt samvete. Lilla My kan vara väldigt rakt på sak, och säger ofta saker som folk inte vill höra. Samtidigt hjälper hon gärna andra att lösa problem. Hon har många förslag på hur man kunde hjälpa det osynliga barnet Ninni, och kommer på idéer som ingen annan skulle ha tänkt på.

Lilla My är den yngre Mymlans syster och den äldre Mymlans dotter, men hon bor med Muminfamiljen. Snusmumriken är hennes halvbror. Lilla My har en röd klänning som matchar hennes eldiga temperament, och sitt kopparfärgade hår har hon uppbundet i en knut på huvudet. Hon förekommer för första gången i Muminpappans memoarer, först utgiven som Muminpappans Bravader Skrivna av honom själv (1950).

Hur liten är Lilla My?

“My” betyder “det-minsta-som-finns”, så det kanske säger något om hur liten hon är! I Muminpappans memoarer beskrivs hon som Mymlans minsta dotter, så liten att hon nästan inte syns. Hon ryms lätt i Snusmumrikens ficka och kan gömma sig i en mjölkkanna.

Vad är hon rädd för?

Lilla My är inte rädd för någonting. Hon är modig, våghalsig och fascinerad av katastrofer. När andra flyr skrämmande situationer springer Lilla My i stället rakt mot dem!

Visste du det här om Lilla My?

Hon har inte samma musikaliska talang som sin halvbror Snusmumriken eller Too-ticki, men hon sjunger ändå ofta små monotona melodier för sig själv.

Citat:

• Lilla My skuttade upp på en hylla från sin systers axel. Hon stirrade in i en spegel och skrek: Titta! Jag har blivit ännu mindre! Jag får inte alls syn på mig! (Farlig midsommar, 1954)
• Det är alltid bra att leva i hoppet, anmärkte Lilla My och skrockade för sig själv. (Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962)
• Jag är alldeles för lite intresserad av folks hemligheter för att föra omkring dem. Förresten talar de om dem själva förr eller senare. (Pappan och havet, 1965)
• …där slank Lilla My uppåt sluttningarna, närmast som en rörelse, man såg henne knappt. Det var bara en skymt av något beslutsamt och självständigt – något så oberoende att där inte ens fanns behovet att skryta och visa upp. (Pappan och havet, 1965)
• Jag är Lilla My! Jag bits för jag tycker om det! (Mumin bygger ett hus, tecknad serie 1956)
• Jag klarar mig alltid! (Mumindalen blir en djungel, tecknad serie 1956)