Mumintrollets pappa längtade efter sin familj och efter sin veranda. Han tyckte plötsligt att först där skulle han kunna vara just så fri och äventyrlig som en riktig pappa ska vara.
Tove Jansson, från boken Det osynliga barnet (1962)
Han ägde månskenet mellan stammarna, han förälskade sig i de vackraste träden, han band kransar av blad och lade om sin hals...
Tove Jansson, från boken Det osynliga barnet (1962)
Jag ska sköta om dig och älska dig. Du kan få sova på min dyna om natten. När du blir större och börjar tycka om mig ska du få simma med mig i havet.
Mumintrollet, från boken Det osynliga barnet (1962)
Ni talar om blåst, sa Filifjonkan plötsligt. Blåst som far iväg med ens byk. Men jag talar om cykloner. Tyfoner, kära Gafsa. Tromber, virvelvindar, taifuner, sandstormar ... Flodvågor som tar med sig ens hus ... Men allra mest talar jag om mig själv fast jag vet att det inte är fint sätt. Jag vet att det kommer att gå på tok. Jag tänker på det hela tiden. Till och med när jag tvättar min trasmatta. Kan Ni förstå det? Känner Ni likadant?
Filifjonkan, från boken Det osynliga barnet (1962)
Folk fick respekt för en om man lät bli att prata. De trodde att man visste en hel massa och levde förfärligt spännande.
Tove Jansson, från boken Det osynliga barnet (1962)