... det gick långsamt och tungt, men det gick. Hon hade tid. Hon hade ingenting annat än tid.
Tove Jansson, från boken Pappan och havet (1965)
Han ville förstå. Han måste komma underfund med havet för att kunna tycka om det och för att kunna bibehålla respekten för sig själv.
Tove Jansson, från boken Pappan och havet (1965)
De var obeskrivligt vackra och lätta och de visste om det, de koketterade hänsynslöst och självfallet – för varandra, för sig själva, för ön eller havet, det gick på ett ut.
Tove Jansson, från boken Pappan och havet (1965)
Det var en varm och vacker eftermiddag, full av dofter och bin. Trädgården stod grann som en förlovningsbukett i de djupa färger den sena sommaren har.
Tove Jansson, från boken Trollkarlens hatt (1948)