Ett ämne på Tovefestivalen i Helsingfors i september 2021 var queer tematik i Tove Janssons litteratur. Här är några höjdpunkter från diskussionen om queera Muminberättelser, och en video från panelen.
Vad menar man egentligen med queer tematik i litteratur och vad är queera Muminberättelser? Mia Österlund, universitetslärare i litteraturstudier vid Åbo Akademi, definierar queer som något normbrytande, någonting utanför den heterosexuella normen.
“När man ser på fiktion kan det betyda olika saker. Det vara en dissonans, en ambivalens, något litet udda. Men det kan vara något som är väldigt tydligt framlagt också. Hos Tove Jansson är det så”, säger hon.
“Jag hade aldrig tänkt på Mumindalen som queer eller queera Muminberättelser”
Det visade sig att alla tre panelister hade olika personliga upplevelser av att hitta queer tematik i Tove Janssons litteratur och speciellt queera Muminberättelser.
För författaren Kaj Korkea-aho var det ett uppvaknande att hitta hitta queer tematik i Tove Janssons litteratur.
“Jag hade aldrig tänkt i de banorna innan jag var vuxen och flyttade till Åbo för att studera litteraturvetenskap. Och inte egentligen ens där diskuterades det hemskt mycket, det här var alltså i början på 2000-talet. Alltså att Mumindalen var queer, och att Tove Jansson hade den här sidan i sig själv. Det är något åtminstone jag upplever att har förtigits.”
Korkea-aho funderde på om det faktum att han bodde ute på den finlandssvenska landsbygden i Österbotten innebar att han var i någon form av “radioskugga”.
“Att som vuxen få reda på det här och börja läsa böckerna ur det perspektivet har varit hemskt intressant och berikande.”
“Som ung homosexuell man förstod jag precis vad Tove menade”
Mark Levengood, journalist, programvärd och Unicef-ambassadör, hade en annorlunda upplevelse.
“Jag är en av dem som upplevde queer-perspektivet redan i min barndom. Jag växte upp i Helsingfors, men det var inte heller så hejsan.”
Levengood älskade serierna, speciellt berättelsen om Muminfamiljens hembiträde Misan och hennes lilla hund, som måste ha en munkorg eftersom han bär på en stor hemlighet.
“När man då som väldigt ung och väldigt homosexuell kille famlade runt i Helsingfors förstod jag precis vad hon menade. Fast det inte fanns någon context, någon annan information att hämta, jag förstod precis.”
Muminmamman bemöter situationen med den olyckliga hunden mycket mjukt och förstående. Först försöker hon hitta en katt som vill leka med en hund. När det inte lyckas, målar hon en annan hund randig, så att Ynk ska få leka med en “katt” i alla fall. Hon ifrågasätter aldrig Ynks önskan att få leka med katter. Den attityden, att allt är okej som det är, är ett återkommande tema i Mumindalen.
“Min mamma var inte Muminmamman, men hon hade samma attityd”, sa Levengood.
“Så när jag kom ut som 16-åring för mamma så rökte hon en cigarett och sa: Ja-a, nu har man väl själv också funderat på hur det skulle vara med en kvinna… Och jag sa va?! Har du? Hon sa nej, jag sa det bara för att vara snäll, det verkar vara ett jävla pillande!”
Tove Jansson viftar med små queera flaggor
“Något som överraskade mig var någonting som jag kallar queer typografi”, sa Mia Österlund.
“Det betyder att den första fotnoten som Tove Jansson använder i muminböckerna den handlar om queerhet. Och om hemuler. Där har vi en hemul som går omkring i klänning. I texten låter det så här: ‘Och hemulen bredde ut kjolen’. Och fotnoten låter så här: Hemulen gick alltid omkring i en klänning som han ärvt av sin moster. Jag misstänker att alla hemuler går i kjol. Det är konstigt, men det är så. Författarens anmärkning.’ Och det här konstiga, om man översätter det till engelska, så blir det ju queer. Så jag ser det som att hon viftar med en liten queer flagga här”, sa Mia Österlund.
“För dem som kan se det”, inflikade Kira Schroeder.
“Med det sagt, nu överdriver jag ju förstås litet. Jag tänker mig att Tove Janssons poetik handlar mycket om att bara låta saker vara. Och det är jag så överraskad av att hon gör så tidigt. Hon normaliserar heterosexualitet under en tid när den är förbjuden, farlig. Det kräver ett mod att skriva om det här.“
Queera Muminberättelser med fotnoter
Enligt Mia Österlund finns det många liknande fotnoter – ett sätt att fästa uppmärksamhet vid det queera perspektivet. Hon tycker att använda fotnoter på det här sättet är som att sätta ut små utropstecken där man säger “hej, här händer något!”
“Och det faktum att det är en fotnot visar att det är viktigt att informationen är med, for the record, men det är ändå en fotnot. Det är inte något vi ska hänga upp oss för mycket på, det är liksom bara så här. Den där inställningen är ju vad som gör Mumindalen så välkomnande och inkluderande. Att alla får vara precis som de är.”
Gå in på tovejansson.com du vill läsa om den del av paneldiskussionen som fokuserade på Tove Janssons senare litteratur, “vuxenböckerna”, men också kommer med en intressant queer läsning av Vem ska trösta knyttet?