Tofslan och Vifslan, en oskiljaktig duo

Tofslan och Vifslan är två små blyga varelser som bär på en mystisk kappsäck när de kommer till Mumindalen. De föredrar att hålla sig för sig själva, och de talar sitt eget språk. Tofslan och Vifslan brukar fara iväg med saker som inte tillhör dem, men de menar inget illa. När de ser hur mycket ägaren saknar sina saker ger de oftast tillbaka vad de har tagit.

Tofslan och Vifslan är mycket små – ännu mindre än Lilla My. De är så små att när de först kommer till Mumindalen tror Muminmamman att de är möss. De är oskiljaktiga och går alltid hand i hand. De är lika som identiska tvillingar, men det går att skilja dem åt eftersom Tofslan alltid har en röd mössa på huvudet.

De håller sina planer för sig själva. De talar på ett märkvärdigt sätt, genom att lägga till “-sla” i slutet av nästan alla ord. “Man kokslar något”, säger Tofslan när de ser röken stiga ur Muminhuset. Till en början tror Sniff att de talar ett främmande språk. Till all lycka förstår Hemulen, en gäst i Muminhuset, dem nästan genast eftersom han är överraskande bra på att lyssna. 

“Tofslan och Vifslan talar på ett märkvärdigt sätt, genom att lägga till “-sla” i slutet av nästan alla ord.”

De är mycket blyga och nervösa. Det är därför imponerande att de vågar stjäla Kungsrubinen av Mårran, efter att de insett att rubinen inte bara är värdefull utan även speciell på andra sätt. Flera andra saker i Mumindalen försvinner efter att de har anlänt, bland annat Muminmammans väska. Men som tur är beslutar sig Tofslan och Vifslan för att återlämna den när de ser hur olycklig Muminmamman är utan sin väska. 

Det hemlighetsfulla paret brukar gömma sig när de är rädda – potatiskällaren och under mattan är exempel på bra gömställen – och hellre än att sova i en säng sover de i en byrålåda (eller i en väska med fyra små fickor). 

Visste du det här om Tofslan och Vifslan?

Namnen Tofslan och Vifslan baserar sig på namnen Tove och Vivica. Vivica Bandler var den första kvinna som Tove Jansson förälskade sig i.

Citat:

  • “Så började de vandra ner i dalen medan de samtalade på det märkvärdiga sätt som är eget för alla Tofslor och Vifslor. Det begreps ju inte av alla men huvudsaken var att de själva visste vad det var fråga om.” (Trollkarlens hatt, 1948)
  • “Rätt ska vara rätt, sa Snorken högtidligt. Ni måste vara sakliga! I all synnerhet som Tofslan och Vifslan aldrig ser nån skillnad på rätt och orätt. De är födda såna och kan inte hjälpa det.” (Trollkarlens hatt, 1948)
  • “Tofslan och Vifslan tycker Innehållet är det vackraste som finns men Mårran tycker bara det är det dyrbaraste.” (Hemulen i Trollkarlens hatt, 1948)
  • “Tofslan och Vifslan har resonerat alldeles riktigt men de har handlat orätt i alla fall.”  (Snorken i Trollkarlens hatt, 1948)