Misan är ett bra exempel på de flytande könsrollerna i Mumindalen, säger Kaj Korkea-aho, som lånat sin röst åt Muminfamiljens klumpiga och ledsna hembiträde i den nya Mumin-animationen.
Kaj Korkea-aho är författare som kommit ut bl.a. på Förlaget, nu senast med den tredje delen Zoo-serien. Han har också gjort otaliga ljudroller i tiotals år tillsammans med radarparet Ted Forsström, bland annat många legendariska sketcher i programmet Pleppo. Men att dubba animation var nytt för honom när han blev tillfrågad att göra en provspelning för rollen som Misan i animations-serien Mumindalen.
“Jag var väldigt nervös. Jag har aldrig gjort animation tidigare. Me det var väldigt roligt!”
Inspelningen var intensiv, och efteråt var Korkea-aho både svettig och hes.
“Min karaktär har starka humörsvängningar, så det blev mycket skrik och gråt. Det var roligt. Jag tycker om att gråta”, säger han med ett pillemariskt leende.
Misan är varken man eller kvinna
Kaj Korkea-aho hörs i avsnitt tio av Mumindalen, som visas på tv imorgon men kan ses på Yles Arena redan idag i Finland. Avsnittet heter “Muminmammans hembiträde”, och är Korkea-ahos karaktär Misan en central karaktär. Misan får anställning hos Muminfamiljen som hembiträde, trots att hennes kvalifikationer för uppdraget kanske inte är de bästa. Hon är klumpig och osäker på sig själv, och dessutom ofantligt rädd för att göra bort sig och bli utestängd.
“En väldigt rolig och samtidigt väldigt hjärtskärande karaktär”, sammanfattar Korkea-aho.
“Jag har ju jobbat en del med röst tidigare och jag försökte nu kanske tänka mig att den här osäkerheten måste höras. Sen är det också intressant med Misan att man vet inte om det är en man eller kvinna. Det sägs inte i böckerna och det sägs inte heller i serien. Jag försökte låta rösten vara litet mitt-emellan,” berättar han.
De flytande könsrollerna i Mumindalen är inget han reagerade på som barn, men Kaj Korkea-aho ser idag många inslag av queer i Mumin-berättelserna.
“Misan är ett exempel på det. Också Misans hund Ynk, som är en hund som bara tycker om katter är ett bra exempel på det här. Det är en av de stora styrkorna, som gör att man också som vuxen kan ha saker att fundera på i historierna”, säger han.
Korkea-aho uppskattar att Mumindalen är ett ställe där alla får vara precis som de är – man eller kvinna, hund, katt eller någonting mitt emellan. Han gillar också att man får tycka om vem man vill.
“Mumintrollet får tycka om Snusmumriken mer än han tycker om Snorkfröken och ibland tycker han mera om Snorkfröken och då är det också underbart.”
Att länga bort fast alltid är bra
När vi ber honom presentera sin älsklings-Muminbok är valet självklart.
“Min favorit-Muminbok, och en av mina favoritböcker överhuvudtaget, är Pappan och havet. Underbar!”
“Jag identifierar mig mycket med Muminpappan i den här boken. Pappan och havet är en väldigt rolig och samtidigt hjärtskärande roman om att längta och känna att det inte räcker till, att man vill har någonting utöver det man har fastän allting är bra. Den här boken beskriver på ett väldigt fint sätt just den känslan.”